Oj, vad tiden går fort, jag har skrivit det förrut och jag skriver det igen. Jag beklagar om jag gör någon besviken. Nå, jobbet snurrar på och i kapp med det mitt huvud. Det är så mycket nytt och jag är helt slut när jag kommer hem. Och då tar nästa "jobb" vid. Jag har tagit på mig att intervjua mina kära grannar om livet i vårt kollektivhus. Och sen har jag bara stupat i säng. I morse tog jag mig dock iväg till Itrim. Hurra för mig. Och knatar gör jag bra. Och äter gör jag också bra, med vissa undantag, som igår när jag tryckte i mig två bitar nybakt focaccia till middagssoppan. Det var ju mindre bra. Annars försöker jag faktiskt hålla mig lite eftersom vi åker till Barcelona på fredag. Och då lär det bli några restaurangbesök utan speciella restriktioner.

För övrigt har jag kommit på vad det var för fel med mitt "kvitto" efter vägningen förra veckan. M. som vägde mig hade råkat knappa in mig som atlet istället för standard...och det stämmer ju inte riktigt. Så jag får nog finna mig i att nästa vägning upptäcka x antal kilo fett som återuppstått på min kropp. :0(

Nåja, det är som det är, med eller utan "kvitton". Jag känner i alla fall att det går åt rätt håll och det är en jäkla skillnad på den fart jag promenerar i nu jämfört med september. Nu ångar jag fram över Kungsholmen! Det är härligt att orka! :0)

Dag 115: 10 154

Dag 116: 12 244

Dag 117: 10 500

Tiden går fort när man har roligt. Fredag var jag helt slut efter middagen och slocknade framför tv:n med familjen. Sen sov jag ända till 8 på lördag morgon, vilket måste vara snudd på sömnrekord för mig sen i somras. Skönt och jag kände mig rejält utvilad.

Lördag blev en bra om än ganska slapp dag. På kvällen hade jag bara fått ihop 4400 steg på stegräknaren så då gick äldsta dottern och jag ner till gymmet. Jag stod som vanligt på crosstrainern och hon gick/sprang på löpbandet. Hon tog verkligen i och jag hade aldrig pallat det tempot, men så är hon 13 och väger drygt 30 kilo mindre än mig, så det kan ju finnas ett samband med det. :0P Nå, vi var båda sjukt stolta och nöjda efteråt.

Söndag har inte mer än börjat med en riktig mysmorgon med min förstfödda medan min bättre hälft och vår yngsta varit på fotbollsträning. Efter att ha myst och pratat i sängen i någon timma så gjorde vi ett ryck och gick ner i gymmet och undertecknad stod en hel timma på crosstrainern och dotra gick en halvtimme på löpbandet samt körde lite vikter. Nu är vi om möjligt ännu stoltare och nöjdare!

En halvtimma av den timman räknar jag som veckans tredje träningspass. Check!

Och den andra halvtimman räknar jag om i steg. Och nu står maken i köket och tillagar en härlig wok!

Om jag nu bara kunde se till att äta lagom stor portion och inte ta om så skulle jag bli riktigt happylainen. Det är verkligen knepigt för mig. När jag körde enbart måltidsersättningar var det så mycket lättare. Vem hade trott det?

Steg dag 112: 10 044

Steg dag 113: 11 200

Steg dag 114: glömde för första gången att sätta på mig stegräknaren efter träningen :0(

Det är märkligt, men jag njuter verkligen av vardagen. Idag blev det ett träningspass på Itrim efter jobbet och därefter gruppträff. Jag har bytt grupp och det kändes helt ok. Alla var glada och snälla och vi pratade på om hur det gått över julen och vad som gått bra förra året och så vidare.

Ingen har svarat på mitt förra inlägg, jag undrar verkligen om det kan stämma. Kanske var det nåt skit i förgasarn och nästa gång jag väger mig så har jag gått upp fem kilo fett...näääää, så får det ju inte vara.

Förresten var jag med om en rolig grej idag. På väg till Itrim var det en snubbe som sprang framför mig på Fleminggatan och hade ryggan öppen och plötsligt började det rasa ur grejjer. Jag ropade, men han hörde inte utan ångade bara vidare. Jag plockade upp grejerna, en kalender, telefonladdare, bluetooth-kit, modem till bärbar dator etc. Som tur var så stod hans nummer i kalendern så jag kunde få tag i honom och vi stämde träff på Vasagatan. Han blev så glad att han genast sprungit och köpt - en aladdin-ask till mig. Jag sa att det verkligen inte var nödvändigt, men han insisterade. Haha, jag förstår ju att han bara ville vara snäll tillbaka - och jag älskar Aladdin-askar, men den här asken får följa med till jobbet så kan jag ge choklad till mina arbetskamrater. För här hemma gör den ingen nytta! :0P

Nu ska jag sussa!

Steg: 13 777

I morse var det äntligen dags för ett träningspass hos Itrim! Jag passade på att väga mig och har äntligen gått ner det jag gått upp över jul och nyår och lite till. I och för sig bara två hekto, men jag var glad ändå.

Sen var det väldigt konstigt...för enligt kvittot man får från vägningen hade jag gått ner cirka 6 kilo i fett och viktprocenten hade minskat med typ 5 procent. Det låter för bra för att vara sant.

Har du varit med om något liknande så skriv gärna och berätta!

Steg: 10760

Åtminstone vägde jag under 90 i morse. Så jag hoppas det håller i sig till i morgon bitti när jag ska väga mig på Itrim för första gången på evigheter, ja sen den 17 december i alla fall.

Dagarna på jobbet är så intensiva att jag faller ihop av trötthet när jag kommer hem. Men mina steg har jag fått ihop och maten sköter jag! :0)

Nu siktar jag in mig på att snarast nå under 88. Då slutar jag vara fet och enligt BMI är jag då "bara" överviktig. I can do it! :0)

Steg: 10 677

Trots det faktum att det var måndag så blev det en bra dag. Många steg och okej med maten.

Tiden går apfort på jobbet. Jag njuter av den raska promenaden från Centralen till jobbet och tillbaks igen. Två raska promenader om en halvtimma vardera inbakade i vardagen är perfekt. Och på så sätt slipper jag annan transport än en kvart på pendeln. Perfekt. Och idag hade jag mina icebugs så jag gick stadigt trots halkan. Värsta bästa investeringen faktiskt. Jag är en sån som är skiträdd för att halka så jag ser ut som en mindre graciös fet bambi när jag ångar fram på isiga vägar, men med icebugs kan jag gå stadigt och snabbt utan att spänna mig det minsta. De är perfekta halkiga dagar! Nackdelen är att man låter som en knarrande höskrinda när man är inomhus, men det får det vara värt!

Steg: 13233

Lite irriterande att jag säger att jag ska göra en sak och sen blir det inte som jag tänkt. Det blev inte att jag åkte till Itrim idag, men däremot städade vi här hemma och jag tog en promenad med C. och sen så gick jag en timma på crosstrainern.

En halvtimme av den tiden kallar jag ett träningspass, det vill säga veckans tredje träningspass, och den andra halvtimman gör jag om till steg. Det motsvarar 6800 steg så hips vips var dagens steg avklarade också. Hurra, hurra!

Nu ska vi käka tacos, lagom mycket, en tallrik och jag tar inte om. Basta! :0)

Steg: 12800

Igår, lördag, smååt jag på kvällen, både lite snacks från nyår och fyra smågodisar. Jag känner igen beteendet från förr. Kväll och suget kommer och jag går på jakt i skafferi eller kylskåp. Det var ett beteende jag trodde att jag ändrat på sedan september, men tydligen kan det komma tillbaka hur lätt som helst. Jag föredrar att se på det som ett bakslag. Kanske hade det att göra med att det gått alltför många timmar mellan frukost och lunch och att när jag väl åt så blev det på något sätt inte tillräckligt, utan suget hade börjat byggas upp. Jag har ingen vetenskaplig förklaring, förutom att jag verkligen märkt att det är när jag haft för många timmar mellan måltiderna som jag blir matfokuserad resten av dagen.

Jag kollade i en Amelia-tidning hos frisören i fredags och där fanns ett slags mattermometer från 1 till 10, där 1 var aphungrig och där 10 var typ proppmätt. Det stod att det var optimalt att ligga mellan en fyra och en sexa. Aldrig tillåta att man vare sig blir aphungrig eller proppmätt. Det låter sunt och riktigt på nåt vis. Jag har under större delen av mitt liv legat på extremerna. Och när jag tänker efter så har Itrim-modellen under hösten handlat om att just ligga på mellan en fyra och en sexa. Det är förstås därför måltidsordningen är så viktig och det måste jag hålla!

Till råga på allt så gick jag inte alla steg, bara 5430 steg, hälften alltså. Det är inte alls likt mig, jag har verkligen hållit det här med stegen heligt! När jag började småäta hade jag tänkt gå en promenad eller åtminstone gå ner på crosstrainern, men kände att allt var kört så jag struntade i det. Öh, hur dumt kan man resonera egentligen?

Nå, idag är en ny dag. Med 10 000 steg, med ett pass på Itrim och noggrann måltidsordning! Så det så!

Nu ska jag lyssna på mental träning!

Återkommer i kväll med en rapport om dagen!